Nej idag är inte dagen att vara ödmjuk. Jag tycker det är supercoolt att jag har lyckats knipa en femtiondeplats på listan över Sveriges viktigaste fackliga makthavare utanför Sverige. Här hittar ni hela listan.

Kolla här! Vill man inte åka till Metz säg? Jag älskar sån här cool och annorlunda arkitektur, med massa organiska former. Helt rätt av Centre Pompidou! Ut med kulturen till folket! Sitt inte och håll på den för er själva. Metz ligger inte så himla långt från Bryssel… man kanske skulle kunna ta sig dit… När syrran och jag åkte till Alsace så minns jag att jag såg en himla massa vägskyltar med ”Metz” på.

Japp, det var just det här belgarna var rädda för. Nu har det äntligen blivit lite politisk stabilitet i landet, och så står de där ännu en gång utan premiärminister. Det här landets politik är som en berg- och dalbana på ett minfält.

Nyss återkommen från tjänsteresa till såväl London som Stockholm. Mycket speciell känsla att komma åter till hemlandet. Man känner liksom igen dofterna, lukterna, maten, smaken, synen – allt är bara tillsammans Sverige. Doften av kanelbullar utanför SevenEleven, folk med mössar och vantar på, jag har sagt det förr men jag säger det igen, det är som att vara statisk i en barnfilm där ”Alla talar svenska”. Det är liksom ett svenskdopp som är välgörande och bara en lisa för själen. Framförallt som jag inte hade varit hem sedan i juni… Så trevligt att träffa familj och vänner men också en påminnelse om hur lite vi hinner ses och hur lite vi hinner avhandla. Nåja, jag kommer snart igen. Ser fram emot mer snö, kyl, vinter, glögg och andra viktiga saker. Jag lever högt just nu på min svenskdoping, och jag har inte så mycket mer för ögonen än att läsa böcker, pyssla, göra advent. Snart, snart.

Ikväll när Hanna och jag stod och förberedde kvällens middag, vilken förresten helt plötsligt visade sig ha åtta deltagare, så ringde det på dörren. När jag svarade ropade det: ”C’est la mort” – ”Det är döden”. Döden ville ha godis tydligen.

Som tur var hade mina grannar (här en av dem på bild) lite godis i källaren som de kunde ta fram. Jag var högst oförberedd…

Men nu har jag Allhelgonat lite på min balkong också, för säkerhets skull:

Idag kom det en leverans med vin som jag har väntat på! Jag träffade en tysk tjej på en fest för cirka en månad sedan – som visade sig ha en familj som äger och driver två vingårdar i Mosel i Tyskland. Nice! Så jag blev inbjuden på vinprovning, hann prova ett par viner innan jag skyndade mig för att hämta upp mina föräldrar som kom till Bryssel.

Jag beställde hur som helst fyra olika sorters vin, två av varje och ser verkligen fram emot att prova dessa! Några dyrare och några enklare. Totalt sett betalade jag 56 E för 8 flaskor, (varav 2 Auslese och 2 Spätlese – dvs sen och extra sen skörd = dyrare viner) och fick dem levererade till dörren! Hon har tagit hem vinerna själv från Tyskland när hon varit hem och hälsat på. Vilken bra affärsidé!

Här är bilder:

Nu är jag hemkommen efter ett par dagar i Kiev som ju är huvudstad i Ukraina. Superspännande och roligt att få se en del av världen som jag åtminstone inte alls  känner till sedan tidigare. Här kommer lite funderingar och tankar kring resan i punktform, och som vanligt en hel radda bilder så klart!

• Själva staden är så himla stor och pamig. Väldigt europeisk med inslag av sovjet-arkitektur och -statyer. Kitschigt, slitet, modernt och pampigt – samtidigt. Cool stad tycker jag. Och så har de ju lökkupoler på lite kyrkor och kloster och sånt – det gillar jag. Sååå fint.
• Hotellet vi bodde på var däremot supersunkigt. Det var så inpyrt med rök, och alla rökte överallt för att bidra med lite mer rök för säkerhets skull.  Så jag blev ju sjuk så klart i min astma, och hostar fortfarande som attan. Men jag medicinerade så mycket jag kunde och hoppades på det bästa. Vad göra? Hotellet ägs av ett eller flera fackförbund tydligen. Och har en stripteaseklubb i huset. Intressant kan man tycka.
• Man får sig serverad frukost vid bordet på hotellet. Och bara en kopp te eller kaffe, vill man ha mer får man slanta upp.
• Valutan heter Gryvna och för att få Euro delar man med 12,5. Så det var så klart väldigt billigt för en västeuropé. För dem själva är det så klart inte alls så billigt det mesta.
• Själva mötet gick bra och jag knöt lite nya kontakter. Varför jag var där? Jo för att knyta band mellan PlayFair kampanjen som handlar om villkoren för arbetarna som tillverkar OS-prylar, och mellan Decent Work kampanjen för arbetarna som bygger arenorna för fotbolls-EM 2012, som ju ska hållas i Ukraina / Polen.
• Dricka ska man ju tycker jag göra ibland när man träffar kompisar och trevliga arbetskollegor. Jag har numera koll på ukrainsk vodka (inte alls dum!), urkainskt vin (njae, inte särskilt gott faktiskt) och ukrainsk champagne från Krim (not bad not bad at all…)
• Äta ska man. Vanligaste fördomen (har jag lärt mig av min kompis Ulf A) är ju att man inte har några fördomar. Min fördom vad gäller Ukraina var äcklig mat – och att folk bär pälsmössa – men det senare var ingen fördom utan bara sanning. Maten var dock inte så dum. Rätt lik svensk mat – bara annorlunda tillagad. Mycket säsongsbaserade grönskare, som i Sverige, potatis, kött och morötter och kålrötter och sånt. Mycket soppor – goda dessutom. Men hysteriskt trist och torrt bröd. Goda korvar. Vi fick Chicken Kiev också, en stor friterad bit kyckling, och när man skär sönder själva friterade maten så rinner det ut smält varmt smör som man har som sås – det var faktiskt riktigt gott!
• Jag är lite fascinerad över språket i sig, dels förstår man verkligen inte kvastskaft av vad de säger, dels låter de arga vad de än säger.

Men en bild säger ju mer än tusen ord så här kommer de…

Utsikt från hotellrummet. Rökiga sunkhotellet.

Lenin i tunnelbanan.

Cool byggnad, notera stjärnan i toppen.

Testar lite Ukrainska vodka… och äter Chicken Kiev.

Och så arbetade vi litegrann…

Hade lite svenskt sällskap också – Niklas
från Elektrikerna. Lost in translation…???

Ukrainsk champagne från Krim. Brut.

Ukrainsk champagne från Krim. Demi-sec.

Ukrainsk champagne från Krim. Röd. Som Lambrusco…

Lökkupoler – visst är det urtjustigt???

Minnesmonument över andra världskriget, 27 miljoner
män dog, och Kiev var första stad inom Sovjet att attackeras
- stora delar av staden bombades.

Äntligen har jag fått besök av Anna. Vi firade med god mat, gott vin och massa massa snack. Här är menyn i bilder.

Pilgrimsmusslorna grillas i olivolja, vitlök, persilja…

…och serverades på grillat bröd med rosévin till…

Och vad är väl ett Brysselbesök utan musslor… och vad är väl musslor utan sina….

…hemgjorda pommes frites.

Jag har inte plitat ner nåt här på ett tag av den enda anledningen att jag har varit så himla busy denna vecka. Så vad har då hänt?

Jo, ITUC har haft sin första World Women’s Conference. Här i Bryssel. Jag har inte varit så involverad i planeringen inför denna, helt enkelt av den anledningen att vi också i oktober har haft General Council (stort styrelsemöte med massa förberedande saker och dokument att fixa) och under samma möte också en World Day for Decent Work (som jag ju är ansvarig för).

Men till konferensen kom det många tjejer och kvinnor som jag har lärt känna genom åren så det var himla kul att träffa alla på en och samma plats även om jag inte alls hann prata med så många som jag ville.

Det började med en middag i söndags hemma hos mig med en tjej från Palestina, en från Kanada och en från Bulgarien. Så himla trevligt och mysigt. (Och så har det gjorts intervjuer med alla tre, som ni hittar länkade som ni ser.)

Sedan var det jobba hela måndagen, försöka hjälpa till med presskonferensen, hjälpa folk att hitta annat folk som det letade men inte kände, bland annat journalister.

Ett av mina uppdrag den här veckan gick ut på att följa en tjej från Hong Kong till Kinesiska Ambassaden eftersom hon blev rånad i Paris, på både plånbok och pass. Men det ordnade sig till slut och nu håller jag tummarna att hon kommer hem med sitt temporära papper i handen. Först var vi dit för att ansöka om passet, sedan igår för att hämta det. Ambassaden ligger helt off och hon hittar ju inte i Bryssel så jag fick agera guide, rätt trevligt för hon var en himla trevlig och snäll tjej. Roligt dessutom när jag ju har varit i Hong Kong så vi hade mycket att prata om.

I måndags var det mottagning för hela konferensen (465 kvinnor från 100-talet länder) i stadshuset på Grand Place. Det är så himla fint därinne, och inte öppet för allmänheten, och nu har jag haft turen att vara inbjuden dit två gånger. Stora, fina, gamla gobelänger på väggarna och gamla skråvapen (tänk släktvapen men för olika skrån istället) i guld och andra fina färger målade i taket.

Igår på lunchen hade vi TCO-lunch med deras delegation och jag. Vi pratade både jobb och annat. Himla trevligt och mysigt, plus att vi hann reda ut en del frågetecken mellan oss (mestadels kampanjrelaterat så klart).

Men i tisdagskväll hade ITUC sin egen mottagning men jag skyndade mig iväg till orkestern istället eftersom jag ju är så mycket på  resa att jag missar så mycket, och vi har en spelning på NATO i december. Så jag behöver verkligen öva!

Igår lyssnade jag på panelen som handlade om ungdomar och facket. Mycket intressant och mina kompisar gjorde bra ifrån sig. Sedan gick jag till ett möte på jobbet, kollade på mejlen, på de 205 olästa epostmeddelandena, men stängde snabbt igen eposten igen, gick och hämta två böcker till min spanskakurs, gick hem, sov 15 minuter medans den färdigköpta lasagnen gjorde sitt i ugnen, åt, och tog mig iväg till kursen trots akut trötthet.

Ja, det var det det. Så nu förstår ni varför jag inte har bloggat denna veckan. Dessutom så känner jag nu en förkylning vara på ingång – högst irriterande eftersom jag får besök i helgen som jag har längtat efter, samt åker till Ukraina på söndagkväll, vilket jag också har längtat efter. Shit happens. Enda positiva i kråksången är väl att jag har köpt en ny supersnygg klänning på en Noa Noa affär här i Bryssel, så när jag gör mitt tal på konferensen i Ukraina kan jag ju i alla fall vara snygg. Och fattig. Och förkyld. Ha ha. Nej, nu ska jag titta på några av de där epostmeddelanden som väntar på mig. Och försöka att inte kolla på den ENORMA godispåse min kollega Nelson köpte med sig från Svedala. Jag bad om lite smågodis, jag fick en hel godisaffär. He he.

Vi har under lite mer än ett år drivit en namninsamling för Decent Work Decent Life. Nu har vi lämnat över dessa signaturer till olika institutioner på World Day for Decent Work den 7 oktober i år.

Vi ville uppmärksamma detta med en video. Så jag gjorde ett manus med text till videon och bad mina kreativa arbetskamrater åstadkomma videon efter mina instruktioner. Det gjorde de med den äran. Så här ser den ut: