Nu är jag Blom-san på riktigt. Jag kallas av och till Blomsan av mina kompisar. Men nu i Japan blev jag Blom-san på riktigt. Jätteroligt att höra sig själv omnämnas i konversationer. Svårt att hålla sig för skratt bara.
Sitter just nu på ett SJ tåg mot Ljusdal. Härligt att se det svenska sommarlandskapet flimra förbi fönstren. Även om jag är rejält jetlagad och har sovit kanske två timmar i natt, eftersom det var roligare att dricka vin med min syster än att sussa sött. Ska bli härligt att få sig en dos Sverig
Jag har ju fått mig en dos Japan också. Det har varit en omtumlande och intressant resa, och ärligt talat är det svårt att veta var jag ska börja berätta någonstans. Jag har fotat drygt 300 bilder så om du har lust kan du få se nästa gång vi ses! Det kommer ett smakprov som vanligt nedan.
Japan: Slogs av den fascinerande disciplinen och självkontrollen, men jag antar att den är nödvändig när så många människor trängs på samma lilla yta. Städerna har varit rätt moderna och trista i arkitekturen tycker jag. Men i fallet med Hiroshima och Nagasaki är det ju rätt naturligt, eftersom bomberna massakerade hela städerna. Men när de väl designar nåt så gör de det med besked – och kunnande. Så många mysiga restauranger och affärer och trädgårdar – och tempel. Tempel och heliga byggnadsverk i varje hörn. Templen är dock ofta kinesinspirerade och motvikten till den minimalistiska japanska designen. Men det är ju så det är i allt i Japan och Kina: väldiga motsatser, eller komplement skulle de själva säga, för att i ALLT upprätthålla balansen mellan yin och yang. Sött och surt och styrka i mat. Vatten, träd och sten i trädgårdar.
Jag åkte ju till Japan för att vara gästföreläsare på två stora fredsmanifestationer som arrangerades av den japanska fackliga centralorganisationen. Jag har talat inför 6500 personer i Hiroshima (med japansk text på stor skärm i bakgrunden) och inför 4300 personer i Nagasaki. Det var nervöst innan men jag tyckte faktiskt att det mest var roligt. Värsta bra självförtroendeboosten att få tala inför så många människor. Men jag gillar ju sånt som ni vet – om jag bara är väl förberedd och vet vad jag förväntas leverera.
Jag har lärt mig extremt mycket om atombombernas förödelse och verkan och har besökt atombombsmuséerna i såväl Hiroshima som i Nagasaki. Jag har pratat med överlevanden från bomberna och hört deras version om vad som hände och hur det var. Jag har fått veta många vidriga fakta och jag berättar gärna mer om du vill höra, men det var beklämmande, hemskt och läskigt med detaljerna. Vidrigast av allt var nog det faktum att Japan inte fick någon förvarning från USA och Storbritannien innan de bombades. Experter hade varnat USA för detta faktum och föreslagit att man skulle ge Japan ett ultimatum, vilket man inte gjorde. Så ingen visste vad som hände den 6 augusti 1945 kl 08.15 när de var på väg till sina jobb och skola som vanligt på morgonen. USA bestämde sig också för att inte sprida information heller efter själva bombningarna, så omvärlden visste inte vilken oerhörd förödelse som drabbat japanerna, och de själva hade heller ingen information. Släktingar sökte sig in till städerna för att leta överlevanden och blev således själva drabbade av strålningen. Som jag sade i mitt tal: Nuclear weapons pose a much bigger problem to the whole of humankind, than any problem they seek to solve. Än i dag dör folk i sviterna av bomberna, mest av cancer. Det dröjde förresten en hel månad innan en brittisk journalist lyckades morsekoda ut en artikel om verkligheten av bombernas förödelse till omvärlden, då 1945. Nog om det.
Mina dagar har varit fyllda av arbete och möten och ceremonier, men jag har försökt att utnyttja de få dagar eller timmar jag har haft därimellan till att försöka hinna se och uppleva mer av Japan. Mina japanska kollegor var mycket fascinerade över att jag inte drog mig för att resa själv i Japan, över att jag inte hade bokat in mig på guidade visningar och rundturer, utan föredrog att gå omkring själv, och ja, juset det ja, att promenerande se sig om i staden tyckte de också var mysko. Men du tar väl en buss eller en spårvagn? Nej, mest går jag, sa jag. Man får ju se mycket mer och andra saker då, så jag tycker det är överlägset bästa sättet att lära känna nya platser. En schysst karta är dock a och o. De var för övrigt också fascinerade över att jag kan äta så bra med pinnar och att jag gillar rå fisk. Sill som sushi liksom tyckte jag.
Miyajima ön är helig och tur att jag åkte dit själv och inte i sällskap med en pojkvän (som om!) eftersom det inte hade bådat gott tydligen. Rådjuren strövar omkring vilt och är tama. Den flytande tempelgrejen är kännemärket för ön.
Miyajima och några av alla dess tempel.
Tempel på Miyajima.
Blått hav en kvav varm sommardag. Härligt.
Mycket informativ skylt… men den hjälpte mig inte mycket att hitta rätt på ön när jag var bortkommen…
Tog linbana upp på toppen av ett berg, utsikten var storslagen och låter sig inte fästas på foto som i verkligheten. Men vackert som attan var det.
Efter att ha klättrat uppför ett berg i 35-gradig hetta så var lunch på den här restaurangen en grymt bra idé. Värsta bästa utsikten, kallt, kallt grönt iste och så nudlar. Mums.
Jag och några av mina japanska kollegor vid ett stekbord i Hiroshima.
Jag på officiellt möte med Hiroshimas borgmästare (th) och vår japanska organisations generalsekreterare (tv).
The A-bomb dome, ett av få hus som stod efter bomben. Numera kulturminnesmärkt och ska stå som det är i all evighet för att påminna om bomben.
Sushimi - visst är det vackert?
De kan det här med trädgårdar japanerna.
Jag och mina japanska kollegor på den Japanska regeringens officiella ceremoni (direktsänd i TV) i Hiroshima. SÅ många tusentals människor. Jag satt i VIP-sektionen och hade fantastiskt bra utsikt över Japans premiärminister och hela regeringen.
Den berömda glasögonbron i Nagasaki.
Kollade in mängder med tempel i Nagasaki men detta var min favorit. De hade små bord och te för besökare att ta för sig och bara kunna sitta ner och meditera en stund. Utsikten över trädgården utanför var inte illa heller.
Jag levererar ett av mina tal, notera översättningen till japanska på skärmen ovan.
Karaoke är ju ett måste om man är i Japan!
Varje liten skylt är en Snack-bar, dvs ett litet ställe med karaoke. Så många, de är överallt. Varenda stad kryllar av snacks. Efter en middag så bokar man en snack-bar och drar vidare dit. På baren jobbar söta små japanskor och sitter med gästerna vid bordet och serverar en oupphörligen alkohol.
En häger i dammen utanför Nijo slottet i Kyoto.
Restauranger utmed kanalen i Kyoto. Myllrande folkliv.
På skylten står det: Very important moss (like VIP).
Sista kvällen bestämde jag mig för att duscha, klä upp mig och hitta en charmig japansk restaurang. Jag hittade denna i en liten gränd och med en fantastisk veranda ut mot vattnet. Låga bord där man sitter på knä vid bordet. Jag serverades nio rätter och maten var helt OK; men inte min favoritmat i Japan ändock. Tepanyaki är min favorit. Men platsen var grym och att sitta där en varm sommarkväll och serveras av geishor, det var urcoolt.
*
Kaoset som mötte mig på Belgiens flygplats Zaventem. Bagagefolket strejkar och hallen var FYLLD med resväskor som folk inte kunnat hämta ut. Shit vilket kaos. Detta kaos var det ju också som fick mig att tvingas åka buss till en annan belgisk flygplats för att ta mig hem till Stockholm igår - MÅNGA timmar försenad.
