Johannesburg

Jo, visst är det galet, åka till Afrika, närmare bestämt Sydafrika, för första gången i livet och stanna i – tre dagar. Knappt. Nåja, sånt är livet för en resande fackföreningsmänniska. Jag har inga fler semesterdagar i år, brände dem på Brasilien och torpet i sommar (ångrar verkligen inte det) så det fick bli kort jobbresa denna gång. Men jag vet redan att jag vill tillbaka, men inte till Johannesburg – utan till Kapstaden och Durban.

Johannesburg är ju väldigt speciellt eftersom det är så väldigt kriminellt. Hotellet rekommenderade oss inte att gå utanför grindarna om vi inte kände till staden. De erbjöd fri skjuts på kvällarna till och från restauranger. När jag kom fram var klockan cirka tio på förmiddagen, jag hade rest i 26 timmar, mitt hotellrum var inte klart. Jag bytte om inne på damernas toalett och höll min trötthet stången. Portieren tillkallade en taxichaufför, Robert, som sedan skjutsade runt mig i ett par timmar för att kolla på staden. Betalade för detta ungefär 400 kronor. Men det var det värt, för jag känner att jag åtminstone har sett nåt av staden.

Kolla, sa Robert taxi-chauffören, till mig, ser du några vita som går på stan? Och nej, det gjorde jag ju inte. Kolla nu i bilarna i stället, sa han, och se där – alla vita åker bil, av rädsla för rån och stölder. ”Jag kan ju aldrig vara säker på att bilen finns kvar när jag har varit ute i ärenden på stan”, sa han sen.

På eftermiddagen var det sedan dags för att besöka stadion som byggs för fotbolls-VM i nästa år. Det är ju därför vi var i Johannesburg – för en konferens om arbetarnas villkor kopplat till stora sportevenemang. Jag med anledning av Play Fair och OS och Byggnadsinternationalen med anledningen av konstruktionen inför framför allt fotbollsevent.

Jag höll ett 15 min långt anförande om PlayFair kampanjen, det är skönt när jag får tala om nåt ämne jag behärskar! Annars så var det många anföranden och tal men också brainstormningar och många bra kampanjidéer, totalt sett en lyckad konferens tycker jag.

Så fort det blev dödtid i konferensen så började någon sjunga och andra hakade på. SHIT vad de kan sjunga! Flerstämmig och rent, och det här är ju ingen kör eller skolad elit, utan bara vanliga konferensdeltagare. Jag var SÅ imponerad. Tog en video här, så skönt gung och så skön stämning. Detta hände kanske totalt sett vid minst ett tiotal tillfällen under två dagar, olika sånger.Nu har jag ansträngt mig i alla fall och försöker ladda upp denna filmen på Youtube för att ni ska kunna höra och se detta med egna ögon, dock dokumenterat med rätt kass kamers för video, men håll till godo!

Här kommer annars några intressanta fakta vad gäller fotbolls-VM och konstruktionen av arenan i Johannesburg (en av nio):

• Allt rengvatten som kommer in på planen tas om hand och återanvänds till toaletterna (som förresten är 6000 till antalet)
• Arenan rymmer 96 ooo personer
• Cirka 40 000 biljetter ska delas ut till alla de byggarbetare som har byggt de nio arenorna – och som inte har råd att själva köpa biljetter. Men nu återstår problemet: Hur länge ska man ha jobbat? En dag? En vecka? För att få en biljett? Det finns massor av entreprenörer och underleverantörer så hur man ska få tag i alla namn det är också en bra fråga. Intressant idé och heders om de lyckas. Ser dock en vidöppen svart marknad för detta  när det närmar sig.
• Arenan är byggd för att se ut som en kalebass. Den har stått i en eld och är således mörkare och mer bränd nedtill i färgen än upptill.
• Öppningarna nedtill på arenan är noga utträknad ventilation, så att det ska kyla när det är varmt och inte avge värme när det är kallt.
• Fönstren upptill är noga utträknade så att ljuset ska komma in på arenan och inte behöva använda lamporna på dagtid.
• 400 lampor, dubbelt så många som på tidigare byggda arenor – allt för att anpassa sig till high definition TV och storbildsskärmar.
• 3600 arbetare har totalt arbetat på stadion i Johannesburg, 800 av dessa var outbildade människor som man gav utbildning och arbete.
• Hela stadion kan tömmas på cirka åtta minuter.

Nelson Mandela bron i Johannesburg.

Robert – taxi-chauffören

De svartas medicinmarknad. Massor med bark och
ormskinn bland annat. Funkar, om man tror på det,
hävdade de med bestämdhet.

Vackert om inte annat.

Byggnadsarbeten överallt, överallt i staden.

De mesta säljs direkt från gatan, typ så här.

Utsikt över Jo’burg från Top of Africa.

Kvinnofängelset där bl a Winnie Mandela hölls fången.
I denna sal hölls 70 kvinnor fängslade. Längst ned i
vänstra hörnet så hittar man dock nu för tiden…

…sydafrikanska kommissionen för jämställdhet.

Själva fängelset var byggt som ett panopticon, minns
än i dag när vi diskuterade fenomenet i Sociologiklassen
på universitetet.

Här är kalebassen: Soccer City i Jo’burg.

Det jobbar folk där uppe!

Några av de 400 lamporna…

Mat på trevlig restaurang. Jag åt kudu. Vad det är?
Jo en sån här. Gott men lite för välgrillat, tyvärr.

Sydafrikanskt vin på Ninas hotellrumsbalkong i solen…
De vinerna går inte av för hackor!

Jo vi arbetade ju också…

Min shopping i bild (presenter finns inte med, för då är
de ju ingen överraskning längre), halsband med den
typiska sydafrikanske halvädelstenen tigeröga, ett
par örhängen, en klänning, men som också går att ha som
kjol, det vackra fatet från Istanbul, äppelte från Turkiet
och tre flaskor prima vintage vin, hoppas jag i alla fall
att det är!

Min fina present som tack för föredraget. Hon är cool!

World Day for Decent Work

Nu börjar det dra ihop sig igen för årets viktigaste dag för oss som bryr oss om Decent Work agendan. Den 7 oktober mobiliserar sig fackliga organisationer över hela världen för att dra uppmärksamhet till vettiga arbetsvillkor och vikten av att ha ett arbete, samt att det arbetet inte ska vara exploaterande utan ge både arbetsgivaren och arbetstagaren något. Här kan man lägga in sitt event (eller bara titta på vad som händer):

www.wddw.org

Muffins

Idag bakade jag muffins här i torpet tills jag skulle få besök. Det blev en sort med äppel och kanel och müsli på toppen, och en annan med choklad och banan.

Minns ni förra sommaren i torpet?

Imorgon ska jag köpa mycket gift. Starkt gift. För annars tror jag att det kommer att se ut så här i lägenheten och skafferiet när jag kommer hem:

Åka buss

Tidig torsdag morgon på väg till jobbet. Står och väntar på Buss 71 som ska ta mig längs Chaussée d’IXelles  (jag åker ju buss för att inflammationen i foten ska läka). Det kommer en fullproppad buss, jag hittar ett litet hål nära en av bussingångarna en bit bak i bussen. ”Jag får nog plats” tänker jag och hoppar på. Det kommer en till man rusande, tittar lite, tvekar lite, men verkar tänka ”å vad fan, jag knör mig in”. Då när det verkligen inte finns mer plats kommer det en tredje man rusande och hoppar in utan att tveka – och ja men kolla, det skapas ett utrymme åt honom med trots lite protester från de runt omkring. Jag kollar upp på honom, imponerat, och roat inser jag att han är japan. Jag har ju sett bilder från Tokyos tunnelbana och det verkar inte vara att leka med. Fast nu kan det ju också vara så att han är född och uppvuxen i Belgien och bara tyckte att det fanns plats kvar på bussen. (I Japan har man för övrigt anställda som hjälper till att knuffa in folk i tågen.)

I’m dreaming of a white christmas…

Äntligen är granen framme och det är tänt i spisen. Och glöggen värmer.

Humor

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3855905.ab

Utmaning

Jag har blivit utmanad av den goda Ika, så det gäller att hänga på. Jag ska skriva 7 saker om mig själv. Just idag så är jag inte så himla pigg eller spirituell så det känns faktiskt som en utmaning. Jag tror de flesta av er redan vet det mesta om mig. Men här kommer sju saker:

1. Jag gillar verkligen andra människor. Jag knyter lätt nya kontakter och hittar lätt nya nära vänner och det är så positivt, men ibland hinner jag inte med alla som jag gillar, och det gör mig ofta ledsen. Så många sköna typer, så lite tid.
2. Jag gillar språk och kulturer. Jag skulle kanske ha läst ännu mer sociologi på universitetet för jag tycker det är så spännande med kulturer och subkulturer och vad som är accepterat i en kultur men inte i en annan. Det är också därför som jag verkligen stortrivs med att jobba internationellt. Jag blev SÅ glad när en japansk kvinna sa till mig i Kina: ”Du är verkligen ingen trist europé Kristin. Du är mer som oss”. Det var apropå att jag hade ätit ett kycklingöga.
3. Jag gillar ju handarbete. Ibland undrar jag om det jag verkligen gör är snyggt eller fyller en funktion men ofta är skapande själva grejen – framför allt med korsstygn. Så nu försöker jag hålla mig ifrån stora tavlor som jag inte tycker är snygga när de är klara utan hellre märker linnehanddukar och sånt för jag tycker faktiskt att slutresultatet är snyggt och något jag vill ha. Stickning och lapptäcken är lite lättare att hitta användningsområden för vad gäller färdiga produkter.
4. Inte alla av er vet kanske att vi i mitt kompisgäng har fördelat rollerna i filmen Ivanhoe (snart är det nyår igen och då kan man äta pizza bakfull och titta på Ivanhoe – det har vi gjort nu i… många år). Hur som helst så har jag beställt märklappar med ”Lady Rowena” på som jag från och med nu ska sätta på mina hemgjorda alster. Lady Rowena är ett våp, men ändå: ett bra namn är ett bra namn.
5. Jag är fruktansvärt less på att vara singel och ännu mer less på att lägga ner tid på att orka försöka göra nåt åt det.
6. Jag älskar patetiska TV-program. Jag kollar allt som har med inredning att göra, älskar alla typer av före-och-efter program. Kollar gärna på Top Model och gråter till Extreme Home Makeover.
7. Om jag vore i Sverige just nu skulle jag kolla på julpynt på NK och äta juleskum.

Om du ser detta och har en blogg så anta gärna utmaningen och skriv en liten kommentar till det här inlägget om var vi kan hitta sju personliga saker om just dig.

Balkong!

Det är underbart att äntligen ha en balkong igen! Mamma köpte mig en fin blomma som var mest knopp förra helgen, men kolla vilket underverk! Om man njuter så här av sin balkong i november hur ska det då inte bli till våren… Planen är att ha en av gatans mest prunkande balkonger, och det finns lite konkurrens…

Flyttförberedelser

Idag har jag putsat alla fönster. De är rätt många och väldig stora, och framför allt så finns det ett liggande fönster över de höga vanliga fönstren som inte går att öppna, så man får liksom använda sig av verktyg på käppar och luta sig ut och göra det så gott man kan. Inte optimalt och inte blir det helt rent heller, men bättre än inget. Det hela gick bra tills jag tappade min fönsterskrapa genom sovrumsfönstret. Jag ska hämta den när jag har sällskap här, vill inte riskera att kliva ner och inte komma upp. Men den ligger så fint där så länge. Och fönstren är rena, halleluja.