Kärnvapen å sånt

Jag ska delta i en internationell fredskonferens i Stockholm nästa månad. Det ska verkligen bli jättespännande. Jag ska prata om vår anti-kärnvapenkampanj i två olika seminarier:

1. Lördag 7 november:
kl 1.30-2.40 pm Mobilizing people for change

Där ska jag som en av tre panelmedlemmar prata om vår kampanj (i åtta minuter) och hur vi försöker mobilisera för att stärka Icke-spridningsavtalet samt för ökad nedrustning i världen. Just nu finns det totalt 24 000 kärnvapen runt om i världen och dessa vapen har tillsammans en kapacitet som motsvarar 40 000 stycken bomber av samma storlek som den enda i Hiroshima som dödade över 140 000 människor.

Om man har varit i Hiroshima och Nagasaki och sett konsekvenserna av förödelsen är det bara helt omöjligt att vara för kärnvapen, några tror att det handlar om internationell säkerhet. Jo, men det finns massor med kärnvapen runt om i världen redo att skjutas iväg inom ett par sekunder, ska det vara säkerhet det? Och så tror man att man bara för att ens eget land inte har kärnvapen så är man inte berörd. Men allvarligt, Frankrike, Ryssland, Storbritannien t ex har kärnvapen. Ligger inte Sverige mitt imellan? Vi om några borde minnas Tjernobyl, framför allt vi från Gävleborg eftersom det var här atomerna regnade ned. Dessutom om ett nytt världskrig skulle utbryta med kärnvapen så skulle det s k Black rain som kommer efter en atombomb få katastrofala effekter för klimatet och det skulle fördunkla hela atmosfären så det skulle bli nattsvart, och atomerna skulle sedan regna ner över hela klotet (nu är jag ingen expert men hoppas jag har fått detta rätt beskrivit). Bara för att tala om några effekter. Självklart skulle dessutom strålningen spridas på många andra sätt, ett av de största problemen efter bombningarna i Japan var att folk var törstiga men fick ytterligare, inre, strålningsskador av vattnet. I många år efteråt (och delvis fortfarande) ökade missfallen och cancerkvoten är högre än annars i världen.

Hur som helst: om detta ska jag prata. Och om varför facket borde engagera sig i frågan.

Nu har jag dessutom blivit insatt i ett andra seminarium på söndagen, ett större seminarium och med hela 15 minuters talartid – supernervöst men jag får väl se till att förbereda mig väl.

2. Söndag 8 november:
9.00 – 11.00 am Reaching Critical Will for Disarmament

Jag har precis tittat igenom talarlistan och den är imponerande. Jag är jättestolt över vår kampanj och hoppas att vi på allvar ska kunna samla in många underskrifter, framför allt om de ideella organisationer som finns på konferensen hjälper oss… Nåja, men det är väldigt konstigt att se sitt eget namn mitt bland alla pamparna. Jag är bra på kampanjer, det tycker jag nog, men själv temat är jag inte så insatt i som jag skulle vilja. Men ändå, där ska jag sitta i en panel med Maj-Britt Theorin på min ena sida, på talarlistan finns namn som Erik Blix, Alyn Ware (har nyss fått svenskt pris), Lena Hjelm-Wallén, Pierre Schori, Rolf Ekéus, Thomas Magnusson + folk från alla kända internationella organ. Lätt galet faktiskt. Och inte så lite ångestframkallande – men eftersom jag är sån jag är – också spännande och superkul.