Brasilien

Det är ju alltid jobbigt med en långflygning. Först åka tåg från Bryssel till Charles de Gaulle, vänta ett par timmar sedan direkt Paris – São Paulo och sedan hem Rio – Paris. Jobbigast var nog att packa inför resan samtidigt som flight 447 försvann, och veta att det var det planet vi skulle ta hem bara en vecka senare. Nåja, både dit- och hemresa gick väldigt smidigt, (hemresan flight 447 numera omdöpt till 445) – det gör stor skillad också när man reser i grupp och har sällskap. Elva timmars resa och väntetider själv är så himla mycket längre än när du har andra omkring dig som du kan prata och sällskapa och ta en kopp te med.

Målet med resan var mitt jobbs, ITUC:s, ungdomskommittée som är ett rådgivande organ till högsta styrelsen och som bearbetar ungdomsfrågor, eftersom unga vuxna oftast har en svårare sits på arbetsmarknaden, oftare blir utnyttjade och har sämre chanser att hävda sina rättigheter. De första att få gå om det sägs upp och så vidare. Min roll var att få med så många som möjligt från kommittéen på våra kampanjer, så jag hade tre ärenden att dra. Det var deltagare från samtliga världsdelar, från så skilda håll som Zimbabwe, Fiji, Kanada och Ukraina, bara för att nämna några. Själv är jag mycket nöjd arbetsmässigt för jag fick massor med bra idéer att ta med mig hem och använda i kommande kampanjer.

Också väldigt inspirerande att prata om kampanjer i en åldersgrupp där samtliga tar verktyg som Facebook, Twitter och Flickr på allvar och det blir riktiga detaljerade diskussioner – det kan ju inte underhållas att jag rätt ofta får försvara vårt arbete gentemot äldre gubbar i kostym. Inte så mycket internt dock som externt.

Mötet hölls i en semesteranläggning som tillhör ett av de Brasilianska facken och som ligger vid stranden cirka 1,5-2 timmar utanför Sao Paulo. Nu var det ju vinter och bara 20 grader varmt… Men ännu varmare och härligare var det i Rio som ligger något nordligare och därmed närmare ekvatorn, cirka 27 grader och badvänligt vatten vid Copacabana.

Rio de Janeiro är en av de vackraste städer jag sett, 17 miljoner invånare spridda kring havet och bukterna och mellan de höga bergen. Mest känt för stränderna som ligger invid husknutarna på staden (som om Norr Mälarstrand skulle vara THE Beach liksom) och för Kristusstatyn och Sockertoppen. Utsikterna från såväl Kristusstatyn och Sockertoppen var bedårande, tog fullkomligt andan ur oss allihopa och det gick inte att hitta ord. Helt klart stod det också att det inte spelade så stor roll hur många kort man tog det fick liksom ändå aldrig plats i den lilla rutan. Utsikten från båda ställena var i princip 360 grader. Flygfoto är nog det som gäller!

I Brasilien så finns alla typer av människor, det mest kosmopolitiska som jag hittills har upplevt. Det finns vita, svarta, lations och samtliga kombinationer därimellan, det går liksom inte att säga hur en typisk brasilianare ser ut. De ekonmiska skillnaderna är också stora, många är väldigt fattiga. Det finns kåkstäder, s k favelas, överallt i staden. Den största favelan har 250 000 invånare. Men vår guide berättade också att det inte är så mycket slum nu som tidigare, utan att många favelas har sina egna banker, MacDonalds och mataffärer – det är inte så mycket kåkstäder som förorter med sämre byggda hus.

Utsikt över São Paulo – 20 miljoner människor i betong och cement

Mycket gott kött åt vi på Churrasceriorna, så mycket man orkar och bästa kvalitet.

Fint gammalt café i São Paulo.

Och lite jobb.

Stranden på andra sidan vägen från möteslokalen.

Hörlurarna till tolkarnas översättningar är stora och klumpiga så de flesta av oss föredrog våra egna ipod-lurar.

Caipirinha är ju inte dumt. Många blev det. På olika frukter. Här en på kiwi.

Och mycket kött blev det. Här på stora plattor med eld under så vi fick grilla klart själva vid borden.

Och så hoppade vi litegrann på stranden.

Utsikt över en strand i São Vicente.

Utsikt över Maracana-stadion som tar 200 000 människor.

Kristus.

Utsikt över Rio från Kristusstatyn.

Utsikt över Sockertoppen.

Regnskog.

Sockertoppen igen.

Jag och Sockertoppen.

Favelas.

Solnedgång över Rios hamn.

Sockertoppen i skymning.

Linbanorna (det var två stycken olika) upp till Sockertoppen var extremt höga, läskigt, men spännande.

Till vänster i bild Copacabana-stranden.

Natt över Rio sett från Sockertoppen.

Union and Proud.

Jag på Copacabana.