Jag har inte plitat ner nåt här på ett tag av den enda anledningen att jag har varit så himla busy denna vecka. Så vad har då hänt?
Jo, ITUC har haft sin första World Women’s Conference. Här i Bryssel. Jag har inte varit så involverad i planeringen inför denna, helt enkelt av den anledningen att vi också i oktober har haft General Council (stort styrelsemöte med massa förberedande saker och dokument att fixa) och under samma möte också en World Day for Decent Work (som jag ju är ansvarig för).
Men till konferensen kom det många tjejer och kvinnor som jag har lärt känna genom åren så det var himla kul att träffa alla på en och samma plats även om jag inte alls hann prata med så många som jag ville.
Det började med en middag i söndags hemma hos mig med en tjej från Palestina, en från Kanada och en från Bulgarien. Så himla trevligt och mysigt. (Och så har det gjorts intervjuer med alla tre, som ni hittar länkade som ni ser.)
Sedan var det jobba hela måndagen, försöka hjälpa till med presskonferensen, hjälpa folk att hitta annat folk som det letade men inte kände, bland annat journalister.
Ett av mina uppdrag den här veckan gick ut på att följa en tjej från Hong Kong till Kinesiska Ambassaden eftersom hon blev rånad i Paris, på både plånbok och pass. Men det ordnade sig till slut och nu håller jag tummarna att hon kommer hem med sitt temporära papper i handen. Först var vi dit för att ansöka om passet, sedan igår för att hämta det. Ambassaden ligger helt off och hon hittar ju inte i Bryssel så jag fick agera guide, rätt trevligt för hon var en himla trevlig och snäll tjej. Roligt dessutom när jag ju har varit i Hong Kong så vi hade mycket att prata om.
I måndags var det mottagning för hela konferensen (465 kvinnor från 100-talet länder) i stadshuset på Grand Place. Det är så himla fint därinne, och inte öppet för allmänheten, och nu har jag haft turen att vara inbjuden dit två gånger. Stora, fina, gamla gobelänger på väggarna och gamla skråvapen (tänk släktvapen men för olika skrån istället) i guld och andra fina färger målade i taket.
Igår på lunchen hade vi TCO-lunch med deras delegation och jag. Vi pratade både jobb och annat. Himla trevligt och mysigt, plus att vi hann reda ut en del frågetecken mellan oss (mestadels kampanjrelaterat så klart).
Men i tisdagskväll hade ITUC sin egen mottagning men jag skyndade mig iväg till orkestern istället eftersom jag ju är så mycket på resa att jag missar så mycket, och vi har en spelning på NATO i december. Så jag behöver verkligen öva!
Igår lyssnade jag på panelen som handlade om ungdomar och facket. Mycket intressant och mina kompisar gjorde bra ifrån sig. Sedan gick jag till ett möte på jobbet, kollade på mejlen, på de 205 olästa epostmeddelandena, men stängde snabbt igen eposten igen, gick och hämta två böcker till min spanskakurs, gick hem, sov 15 minuter medans den färdigköpta lasagnen gjorde sitt i ugnen, åt, och tog mig iväg till kursen trots akut trötthet.
Ja, det var det det. Så nu förstår ni varför jag inte har bloggat denna veckan. Dessutom så känner jag nu en förkylning vara på ingång – högst irriterande eftersom jag får besök i helgen som jag har längtat efter, samt åker till Ukraina på söndagkväll, vilket jag också har längtat efter. Shit happens. Enda positiva i kråksången är väl att jag har köpt en ny supersnygg klänning på en Noa Noa affär här i Bryssel, så när jag gör mitt tal på konferensen i Ukraina kan jag ju i alla fall vara snygg. Och fattig. Och förkyld. Ha ha. Nej, nu ska jag titta på några av de där epostmeddelanden som väntar på mig. Och försöka att inte kolla på den ENORMA godispåse min kollega Nelson köpte med sig från Svedala. Jag bad om lite smågodis, jag fick en hel godisaffär. He he.